Det är förunderligt hur man kan kastas mellan hopp och förtvivlan.

Förtvivlan när allt känns hopplöst och en ful känsla av att allt håller på att rinna en ur händerna smyger sig på. När inga av de vanligtvis tröstande tankarna riktigt gör någon skillnad.

Och hopp när det visar sig att den där glimten faktiskt fortfarande finns kvar och lockar en till leenden och varma kinder.